Helen Lindbäck (kd) har i PT (24/3) påpekat att förtrycket av de kristna glöms bort. Fenomenet är inte bortglömt. Det skrivs bara inte så mycket om det hela. Trots att de är den mest förföljda religiösa gruppen av alla. Kanske det beror på att de kristna har en huvudparoll som säger att slår någon dig på ena kinden så vänd den andra till. Eller så beror det på att det är få som vågar kritisera islam och islamanhängarna och än färre som vill publicera kritiken.

Islam är en politisk riktning där islamanhängarna har sin grundbult i sharia – ett system av lagar som står över såväl nationella lagar som internationella konventioner. Sharia tillämpas fullt ut där islamanhängare har full kontroll t ex IS/Daesh i Syrien och Irak. Där raderar man bort alla de som inte accepterar sharia. I Saudiarabien och lite här och var i världen är sharia nästan lika stark. I övriga delar måste de av pragmatiska skäl ta hänsyn till andra maktkonstellationer med andra politiska värderingar.

Det är anhängare till islam som står för de grövsta förföljelserna, fördrivningen och morden av människor med kristen tro. Naturligtvis måste vi börja kritisera själva jordmånen för denna aggressiva rörelse. Men det är ett problem att analysera och kritisera islam. Den som gör detta riskerar att bli klassad som tillhörande gruppen av islamofober, främlingsfientliga och rasister. Så förutom att angripa dessa så måste man också ”slåss mot” den maktstruktur och dess anhängare som likt strutsar stoppar huvudet i sanden för det de varken vill höra eller se. Dessutom mot islam som politisk-religiös rörelse liksom också mot alla som lider av vanföreställningar (anhängare till religioner som agerar utifrån böcker som saknar allt vetenskapligt värde). I militära termer skulle agerande kallas att man utkämpar ett fyrfrontskrig.

Jag tycker Helen Lindbäck på kyrkomötet skall intensifiera ansträngningarna att konvertera islamanhängare till någon kristen rörelse. Uppenbarligen finner en del människor en slags trygghet i att tro på något annat än den vetenskapliga verklighet vi lever i. Kristendomen som en allomfattande politisk rörelse för samhällets organisering kollapsade för en cirka 500 år sedan. Vi får nog en lugnare värld om islams anhängare finner individuellt tro och hopp i de kristna värderingarna.

Anders Nordin