Med anledning av artikeln ”varannan säger ja till skadligt däckmaterial på konstgräsplanerna PT 18/5 = ”EU:s kemikaliemyndighet ECHA har slagit fast att det inte medför någon hälsorisk för vare sig spelare eller planskötare.”
Att man av den anledningen skall använda uttjänta gummidäck är ett riktigt feltänk. Från Sveriges konstgräsplaner försvinner årligen mellan 2.000 och 4.000 ton gummigranulat. Detta enligt en rapport som IVL Svenska miljöinstitutet i fjol gjorde på Naturvårdsverkets uppdrag. Kartläggningen är den hittills största av källor och spridningsvägar för mikroplast som gjorts i Sverige. Mikroplast är små plastpartiklar, mindre än fem millimeter stora, som kan binda miljögifter och tas upp av vattenlevande djur som tror att de är föda.
Den största utsläppskällan till miljön visade sig vara väg-och däckslitage från trafiken, uppskattat till 13 500 ton per år. Konstgräsplaner rankas som den näst största källa. Konstgräs har bättre genomrinning av regnvatten än naturgräs och det är genom de små hålen i konstgräsmattans rygg som vattnet lätt kan passera ned i underlaget och vidare ut till haven.
Mikroplaster kan lätt intas av många organismer och kan överföras mellan trofiska nivåer. Intag och ackumulering av makro- och mikroplaster har påvisats för ett brett spektrum av filterorganismer, ryggradslösa djur, fiskar, däggdjur och fåglar. Mikroplaster har också hittats i föda som är relevant för människor. Partiklar i mikro- och nanostorlek har visat sig tas upp från mag- och tarmkanalen. Effekter från intag av plast har setts för djurplankton (påverkan på fotosyntesen), musslor (påverkan på filtrering, minskade larvutveckling), marina maskar (oxidativ stress), kräftdjur (minskad reproduktion), fisk (levertoxicitet) och fåglar (nedsatt allmäntillstånd). Ett stort problem med mikroplasten är att det troligen suger åt sig miljögifter från vattnet. Mikroplasten får då en hög koncentration av miljögift, utöver de kemikalier plasten redan innehåller. Den här mikroplasten dödar haven och de varelser som lever i dessa. Och i sinom tid också vi som äter fisk och skaldjur.
Att använda sig av plast- och gummigranulat till konstgräsplanerna är därför förkastligt. Jag har i kommunfullmäktige ställt en interpellation (batteri av frågor) till Miljö- och Hälsoskyddsnämnden. Svaret blev ungefär som att de är medvetna om problemet men de vågar inte ta något beslut själva som tillsynsmyndighet utan väntar på direktiv från riksdagen.
Jag ställer därför följande frågor till Kultur och fritidsnämndens ansvariga. Vad är ert ansvar för att se till att konstgräsplanerna av plast tas bort och hur fort kan det ske? Har ni tänkt ersätta de farliga skadlig gummi- och plastgranulatet med miljövänliga av kork eller kokos? Ni får gärna utveckla mera hur ni ser på kommunens konstgräsplaner och påpeka gärna om jag har något fel i ovanstående redovisning.
Anders Nordin SLP