Bakgrund:
Piteå grundades 1620 av 44 nybyggare som bosatte sig runt Öjebyns kyrka, vilken tidigare hade byggts av bönderna i socknen.
Pitesonen Daniel Solander blev lärling hos Carl von Linné.
2020 firar Piteå 400 års jubileum.
Linnés lappländska resa eller Linnés Lapplandsresa var Carl von Linnés expedition till Lappland år 1732 och var en viktig del av hans vetenskapliga karriär.
Linné påbörjade sin resa från Uppsala den 12 maj 1732 (dagen innan han fyller 25 år) och färdades till fots och med häst. Med sig hade han sin journal, botaniska och ornitologiska manuskript och papper för att pressa växter.
Det tog Linné 11 dagar för att nå Umeå via Gävle (nära Gävle hittade han stora mängder av blomman Campanula serpyllifola, senare känd som Linnaea borealis, som skulle bli hans favorit). Han steg ibland ned från hästen för att undersöka en blomma eller en sten och var särskilt intresserad av mossor och lavar, de senare en viktig del av renens diet.
Första avstickaren inåt landet
Från Umeå färdades Linné mot Lycksele, en by mycket längre inåt landet och längre bort från kusten än han varit hittills. På vägen undersökte han vattenfåglar. Efter fem dagar nådde han byn och bodde med pastorn där och dennes fru.
Han försökte sedan att nå Sorsele men fick vända vid Lycksmyran på grund av de svåra förhållandena. I början av juni återvände han till Umeå efter att ha tillbringat några dagar i Lycksele och lärt sig om samiska seder.
Umeå till Luleå och den andra avstickaren inåt landet
Efter återkomsten till Umeå reste Linné längre norrut längs Bottenvikens kust via Skellefteå och gamla Piteå. Där hittade han det som nu benämns som Linnés källa.
Hemställer härmed
att platsen snyggas upp på så sätt att den blir attraktiv att besöka
Skol och Landsbygdspartiet
Anders Nordin
