Bakgrund: Den svenska modellen – löneavtal sker mellan fack och arbetsgivare – har inte fungerat när det gäller den offentliga sektorn. För det privata fungerar det generaliserat så här: krav på högre lön från facket kompenseras med fortsatt vinst + effektivisering + prishöjning på produkten.
Kommunen är arbetsgivare för sina anställda men är också en politisk organisation företrädd av partier med politiska idéer. Förstelärarnas 5.000-kronors lönelyft var ett politiskt ingripande av alliansregeringen. Lärarlönelyftet, ungefär samma kriterier, ett politiskt ingrepp från nuvarande regering.
Facit blev en katastrofal orättvisa där vissa får 8.000 kr mer i månadslön för att göra samma jobb som tidigare. Sämstelärarna får i princip ingenting. En del lärare var tydligen kvalificerade för löneökning men fördelningen av tillgängliga summor var då slut och dessa fick ingenting. Då det fackliga avtalet är klart får rektorerna en summa pengar att fördela efter eget godtycke med godkännande av facket. Detta avtal korrigerar inte de problem som uppstått genom riksdagspolitikernas ingripande.
Riksdagspolitikens ingrepp i lärarlöner måste därför korrigeras politiskt av den lokala parlamentet när effekterna blir totalt fel. Alla är nog överens om att ”bättre” lärare förtjänar högre lön men när skillnaderna är för stora så blir hela skolarbetet lidande.
Barn och utbildningsnämnden måste därför både få i uppdrag att korrigera lönenivåerna till en mer rättvis och acceptabel nivå. Bun måste därför få mer mer pengar till sin budget. Hur fördelningen av pengar skall gå till och hur mycket pengar som behövs är en fråga som lärarkollegiet, fackföreningar, skolledning, rektorer och andra berörda inom kommunen bäst tillsammans kan reda ut.
Hemställer därför att
kommunfullmäktige skjuter till de ekonomiska medel som behövs för att korrigera de ”orättvisa” lärarlönerna
Skol och Landsbygdspartiet
Anders Nordin